Det vackra stationshuset i Hjerkinn.





















Strax efter att denna bild togs rullade en full busslast med franska turister in på parkeringen. Tillvaron förvandlades, från total stillhet till kaos på två minuter. De formligen vällde in och beundrade storögt den vackra, gamla stationen. Allt skulle fotograferas och dokumenteras, inklusive en yrvaken svensk, som säkert framstod som en pikant detalj i sammanhanget. Fem minuter senare hade stationen bockats av på att-se-listan, och bussen dundrade vidare mot nästa resmål.










Det norska försvaret har en del anläggningar i området. Inte så mycket att ta kort på, tycker du kanske. Och rostiga containrar har vi ju hemma också.

































































Massor av folk hade kört vägen upp till parkeringen vid Snøheim. Somliga skulle säkert vidare upp på Snøhettas topp denna klara sommardag, men de flesta verkade nöja sig med att bara komma hit och promenera en stund i omgivningarna.










Snøhetta, 2286 m.ö.h.










Först när jag lämnade Snøheim bakom mig kändes det som om fjällen och äventyret började.


















Reinheim nere i dalen.






















































Jag gick djupt försjunken i tankar när jag plötsligt hajade till. Sextio-sjuttio meter framför mig upptäckte jag plötsligt att stenarna inte var grå, utan bruna!? Det tog en millisekund innan jag insåg vad det var jag såg - myskoxar! Jag blev bokstavligen knäsvag. Björnfrossa har man ju hört talas om tidigare, men myskoxfrossa existerar också, kan jag meddela! :) Jag satte mig ned, kontrollerade noga att blixten var avstängd, och tog sedan denna bild. Jag lovar, det kändes som om jag var så nära att jag kunde urskilja varenda hårstrå på de lynniga bestarna, kanske till och med rycka ett hårstrå från dess päls om jag hade velat! Jag gick en låååång omväg runt horden, upp i fjällsidan.










Djuren hade lagt sig precis där stigen drar fram. Här befinner jag mig något hundratal höjdmeter ovanför flocken. Fortfarande skakis. :)





















Över krönet och ned på andra sidan.











































Åmotdalshytta ligger vackert belägen ute på fjället.





















































En ensam myskoxe. Det händer ibland att myskoxar stöts bort från sin flock, har jag hört. En anledning kan vara att de är för gamla, t ex. Det är ju svårt att inte tycka lite synd om den här myskoxen, när man vet det. Myskoxar är ju flockdjur, och tycker säkert inte att det är så kul att driva omkring ensamma på fjället resten av livet. Men kanske har just den här myskoxen själv varit med och kört bort en annan myskoxe en gång i tiden? What goes around comes around, antar jag.

Det är sådana saker man kan fundera över när man är ute och vandrar. :)










Snøhetta sedd från nord-väst.
































Två trevliga Oppdalingar hoppar på stenar för att komma över älven där framme. Så småningom tog vi en fika på Loennechenbua tillsammans. Vi satt i solskenet denna vindstilla sommardag och drack kaffe. Friluftsliv när det är som bäst!










Men Johan, för i helvete... vad trött jag blir på mig själv ibland! För andra året i rad har jag lyckats med bedriften att tappa min ena sko någonstans på vägen! Det är ju nästan obeskrivligt klantigt. Inget som man vill ska komma ut på nätet precis! ;)






Underbar utsikt.
































Loennechenbua är den lilla stenhyttan i mitten av bilden.
































Loennechenbua är en undangömd idyll.










Vattnet var så otroligt klart.












































































Här uppe strilar den lilla bäcken, som undan för undan växer, och som nere i dalen förvandlats till en dånande älv. Jag var på väg ned mot Gammelsetra, och under den turen får man uppleva hur klimatzonerna avlöser varandra under loppet av ett par timmar. Högst uppe är det sterilt och stenigt, längre ned börjar videt och dvärgbjörken, sedan fjällbjörken, och slutligen vandrar man fram mellan gran, tall och alm.


































































































Gammelsetra.











































Spännande ristningar i väggarna på den här gården. Fler bilder ifrån Gammelsetra finns bland bilderna från min tur till Sunndalsfjella år 2008. Länk





















Dagen efter blev det en relativt odramatisk vandring i vackra omgivningar.
























































































































Framme vid Dindalshytta.










Vilket jävla schabrak till skåp! Aningen svårmöblerad, skulle jag säga.










Väldigt mysigt på dindalshytta! Vi var sex personer som övernattade här den här natten.





















Strax till höger utanför bild ligger dasset. Dasset har ett stort fönster utan gardiner, som möjliggör att man kan sitta där och vinka glatt till grannarna. Det känns nästan lite väl familjärt.






















Pasta med korv och köttbullar från en konservburk. Ganska gott. "Rekker til 2-3 porsjoner" stod det på burken. "Eller till 1 hungrig svensk" borde det också stå.










Civilisationen närmar sig när jag lite vemodigt vandrar ned mot Sunndalen.





















Utsikt bort mot Oppdal-hållet. Sunndalen är en dal av stora dimensioner.










Nästan nere i Sunndalen blev jag hämtad av Otto, som hade vänligheten att skjutsa mig till Oppdal, och samtidigt visa mig runt lite i trakten på vägen. Tack igen!










Bonusbild 1: Gjevilvasshytta i Trollheimen.










Bonusbild 2. Beachen vid Gjevilvatnet ser inbjudande ut. Att det inte är så många som badar kan nog förklaras av att vattentemperaturen brukar ligga på svala tolv grader celsius. Jag föredrog att åka till simhallen nere i Oppdal istället, där jag tog en välförtjänt varm dusch och några vändor i bassängen, innan jag satte mig på bussen söderut.




Tillbaka till Den höga nord