Alvdal Vestfjell

Utsikt ifrån Knappen (1103 m ö h) kvällen innan jag började gå. Sølnkletten (1827 meter över havet) drar blickarna till sig så som den skjuter upp över det omgivande landskapet!









Jag hade parkerat vid Atnasjøn, och gick leden österut mot Storgrytdalseter. Här har jag gått några kilometer, Gravskardhøgda (1767 m ö h) i bakgrunden.










På väg uppför Grytvola glesnar skogen och man får vacker utsikt västerut. De höga massiven i Rondane imponerar! Högst når Rondslottet med sina 2178 meter över havet.










Utsikt mot sydväst. Till vänster i bild syns Knappen som jag var uppe på kvällen innan. Den når nätt och jämnt över trädgränsen.









Inzoomning av Rondanes toppar.




















Sista bilden på Rondane på ett tag (jag lovar).









Väl uppe på Grytvola fick man härliga utsikter i alla riktningar. Storsølnkletten i norr till exempel...










..och Gravskardhøgdas massiv åt nordväst...










..och däremellan Sølndalen med Holmsjøen och Breidsjøen.










Och åt öster väntade Storgrytdalen. Landskapet böljade mjukt.










I bildens mitt kan man se en grusväg, och någonstans där den slutar ligger mitt mål för dagen, DNT-hyttan Storgrytdalsseter. Det såg ut att bli en enkel tur ned, men jag komplicerade det hela genom att lyckas tappa bort leden och fick snurra en del i skogen innan jag hittade stugan.










En sista blick bort mot den vackra Breiddalen innan jag började vandra ned i Storgrytdalen.










Till slut hittade jag fram till Storgrytdalsseter, som består av två stugor. Jag bodde här i Sæterstua.










Och detta är den mindre stugan. Förutom alla får så var det bara jag där den här natten.










Den här bilden är jag som du förstår mycket nöjd med. Förutom hängpattarna, som jag inte riktigt vet hur dom kunde bli. Man får försöka tänka bort dem helt enkelt.










Sæterstua är logiskt nog en gammal seter som restaurerades för några år sedan. De gamla väggarna är kvar som synes!





















Dagen efter fortsatte turen mot Korsberghytta. Efter någon timmes vandring var jag åter uppe över trädgränsen.






























Fin vandring in i Kvislåfløyet.




















Bara vid några tillfällen behövde jag korsa snöfält. Man får vara lite försiktig, så man inte råkar dratta igenom ner i en sjö eller bäck.










Framme vid den fina Korsberghytta. Jag mötte ingen alls på stigarna under de här dagarna, men här fick jag nöjet att träffa hyttevärden som var uppe för att fylla på proviant och städa och ställa hyttan i ordning inför den annalkande sommarsäsongen.










Jag bodde istället i sikkringshyttan, fin även den.










Kvislåtjønna på drygt tolvhundra meters höjd.










Dagen efter var jag på väg mot Breisjøseter.





















Efter några kilometer kommer man till stigskiljet mot Breisjøseter och Kvislåsætra. Fjøshøa i bakgrunden. Hela landskapet skiftar här i grått/mintgrönt och det känns väldigt annorlunda jämfört med fjällen längre västerut i landet, som jag är mer van vid.










Väldigt vackert och väldigt lättvandrat. Veslsølndalen rakt fram.










Sølnkletten som jag nu har sett nästan ifrån alla riktningar.































På vägen mot Breisjøseter hittade jag den här vackra plaketten liggande på marken! Jag anade att den förmodligen skulle placeras högst upp på Sølnkletten, så jag svängde förbi toppen och satte upp den.
PS. Nej det gjorde jag inte, den vägde bly, bäst att förtydliga och slippa få en massa arga mejl.
PPS. Nej, det hade jag nog inte fått ändå för det är nästan ingen som läser det här.
PPPS. Nu har jag googlat lite på skivan, och det var tydligen en stark karl som faktiskt bar upp den på ryggen senare under sommaren! Den vägde 35 kilo stod det - jag tror det är i underkant faktiskt.










Så fick jag Breisjøen i sikte!










Breisjøseter. Jag hade tänkt att övernatta här, men klockan var inte så mycket, och jag kände mig pigg. Började överväga att fortsätta till Atnasjøen.










Ja, så blev det. Det var cirka tretton kilometer på grusväg kvar. Anblicken av den långa vägen gör en kanske inte supersugen på uppgiften, men det finns fördelar också med att följa en väg. Man behöver inte leta röda markeringar, hoppa över bäckar, balansera på vassa stenar eller snubbla på rötter. Man kan bara låta benen gå liksom, och försjunka i tankar.










Förlåt, det blev en sista bild mot Rondane. Kan konstatera att det är skillnad på snöläget där borta och här.










Atnsjøen.










Tillbaka på bilparkeringen efter en lång dag. Parkeringen är inte utmärkt på kartan, men den finns där (ett par hundra meter söder om Atnasjø café) och vandrare är välkomna att använda den. Om det skulle gå att läsa på skylten i bakgrunden, så skulle man se att härifrån går alltså leder både till Storgrytdalseter och Breisjøseter, och denna plats är således en bra utgångspunkt för en vacker fyradagars (eller tredagars, i mitt fall) vandring i dessa fjäll. :)

Tillbaka till Den höga nord