free hit counters
web analytics


Skarvheimen


...i början av juli 2004

Jag tillbringade en vecka i östra Skarvheimen, och jag blev positivt överraskad av området. Det var en väldigt varierad natur, som innefattade både storslagna vyer och småputtrig idyll. Höga, branta bergsmassiv blandades med till synes ändlösa gräsbevuxna slätter.

Jag började gå ifrån Ustaoset (väster om Geilo), och hamnade slutligen i samhället Vang. Turen gick på allt ifrån ingen stig alls till landsväg, och i såväl by som på fjäll. Det var lättvandrat för det mesta, och kilometrarna blev snabbt till mil. Det hann bli en rejäl tur innan jag var klar, som kommer dröja sig kvar länge i minnet.
Ja, jävlar.

Enda smolket i glädjebägaren var väl att jag aldrig fick en vy mot Jotunheimens spetsiga toppar. Hade tankar på en toppbestigning i trakterna av Vang av den anledningen, men... Lite sliten var jag nog.



Några minnen från Skarvheimen:



* Alla fåren som strövade runt i fjällen. Och korna. Och hästarna i Skålakjeften i det magiska sommarnattsljuset.

* Som vanligt, de trevliga människor jag mötte. Pål, Irene, David och ni andra. Och det holländska paret som eventuellt räddade mig från blodförgiftning, genom att med nål och pincett pilla ut två grymma stickor ur fingret på mig.

* Min fjärde vandringsdag gick jag uteslutande på grusväg, något som faktiskt inte förringade upplevelsen ett dugg. Tvärtom var det skönt att bara följa vägen helt obekymrat. Inga borttappade ledmarkeringar den dagen! Det kom en bil kanske var tredje eller var fjärde timme.

* Vyn över Hemsedal uppifrån fjället var väldigt vacker. Och välkommen, för jag visste att den kvällen skulle jag slippa äta kräm och müsli! Det hade jag ätit som frukost, middag och kvällsmat i tre dagar och jag var hjärtligt trött på det.



Klicka på bilderna för att förstora dem.





Jag klev av tåget i Ustaoset, några mil väster om Geilo.










Det stora hotellet syns nere till vänster på bilden.


















Ustaoset är en populär plats att bygga fritidshus på.








Tåget for förbi och bröt tystnaden.























Mitt tält, ett Vaude Taurus. Det skall enligt beskrivningen vara ett tvåmans-tält, men då blir det trångt kan jag säga.









Ungefär tre mil långt är Hallingskarvet.
































Haugastöl ligger nere i dalen, och jag försökte hitta leden som går därifrån till Raggsteindalen.
















Uppe i passet på Hallingskarvet kom det snöflingor. Det var rätt kallt den dagen (och natten blev ännu kallare).









Utsikten norrut ifrån Lordehytta.


















Lordehytta, byggd år 1880.









Nere på andra sidan Hallingskarvet.









Glaciär.

























Varmt och nedförsbacke, två av mina favoriter.


















Hus nere i raggsteindalen.




































Vy ned mot sjön Strandavatnet på 978-950 meters höjd (beroende på vattenkraftbolagets preferenser för dagen).









Folarskardnuten (1933 m ö h) dominerar blickfånget. Jag gick på ungeför tusen meters höjd.









Jag tog båten som går över Strandavatnet! Den går flera gånger i timmen (enligt föraren) och kostade 80 kr per person. Priset inkluderade underbara vyer, och denna dag i ett underbart väder! Hallingskarvet på den här bilden.









Folarskardnuten.



























Uppåt, uppåt.









Nästan uppe, och vilken utsikt! Stränderna ser riktigt vackra ut på håll, dessutom.


















Liten sjö på Flyan på ca 1300 meters höjd. Skorpa kallas högsta punkten på massivet i bakgrunden, 1668 m ö h.


























Mitt trevliga vandringssällskap denna dag sköter navigeringen.









Blåberge (ca 1800 m ö h).


















Jag gick helt klart långsammast och skulle dessutom ta kort jämt och ständigt!









Men det var svårt att låta bli! Ville ta med mig allt hem!









Pål gjorde sig redo för stigningen! Där skulle vi upp, och det var betydligt brantare än det ser ut på kortet anser jag! Onödig info: Pål och jag hade ett glatt återseende på ett café i Hemsedal två dagar senare! Världen är liten ibland.









Utsikt mot Iungsdalsnuten (1479 m ö h) på andra sidan krönet.

















Iungsdalshytta ligger någonstans i mitten av bilden.



























Över fjället där borta, i mitten av bilden, fortsatte min tur. Men det tog ett tag att komma dit.









En sommarbild ifrån Iungsdalshytta.









Idylliska små stugor låg lite här och där. Den här hade väl ett rätt så okej läge.


















Skålakjeften där framme, där skulle jag igenom. Svårt att orientera fel här, men mörkret smög sig på vartefter, och det blev en trolsk stämning i dalen.









Min tältplats i morgonsolens sken, några kilometer efter Skålakjeften. Jag gick någon timme efter passagen innan jag slog upp tältet natten före, kändes väldigt instängt där borta, och nästan lite skrämmande i mörkret!









Får, överallt.









"Kiss this, svenskjävel!"









Tillbakablick mot Skålakjeften. Ungefär här förstod jag att det verkligen var äkta kärlek mellan mig och Skarvheimen.



























Äntligen hade jag hittat en stig utefter Gyrinosavatnet. På bilden kan man se den östra änden av sjön, och därtill dammbyggnaden som finns där (grusvallen).


















Det bar nedåt mot dalen, till slut i otroligt jobbiga serpentinsvängar.









Hemsedal där nere, omgivet av mäktiga berg som reser sig tusen meter över byn.









Jag hamnade visst mitt i skidsystemet på min väg ned mot byn.









Någonstans i närheten av Tuv. Jag behövde köpa nya batterier till kameran, och gick ner där för att kolla om det fanns någon affär. Det fanns det, men den var stängd. Hotellet var däremot öppet, med tillhörande ölpump! Så förutom mina två batterier köpte jag en öl inne i baren, vilken smakade så bra att det blev ytterligare fem kalla därefter! Vandringen blev aningen fördröjd. Bartendern erkände, när jag så småningom ändå skulle gå vidare, att han tänkt för sig själv att "-snart slår han väl upp tältet på parkeringen här utanför."

















På väg upp mot Vavatnet, och en vidare utsikt över Gröndalen.
Och ja, det är mina knän! Passa på och titta, det är den enda bilden av mig själv från den här turen som jag bjuder på!


















Äntligen uppe på fjället igen, och den här vyn tog verkligen andan ur mig! Och gav mig en enorm energi samtidigt.









Vavatnet, det var fantastiskt vackert och fridfullt här uppe.

















Jag hade stigit nästan femhundra meter ifrån Gröndalen. Om jag hade haft lust skulle jag kunna fortsätta ytterligare sjuhundra höjdmeter uppåt, upp på Ranastongi, som ligger rakt fram. Njaee, kände jag då.









Hydalen mot öster. Berget där bakom är Gråskarvet, som sitt namn till trots var väldigt violett när kvällssolen lyste på det.









Ytterligare en fin tältplats.




































Utsikt norrut. Ett solbelyst Grindane där borta.









En älg!









Den ville inte vara med på kort.









Smådalen var inte så liten.









Imponerande vyer i Smådalen, här in mot Hestebotnen. Ranastongi, 1900 m ö h, i mitten av bilden. I Smådalens botten rinner en älv som jag hade stora problem med att ta mig över. Letade först vid Kattevålsvadet (utritat på kartan) längre söderut, men där verkade vattnet vara midjedjupt, samtidigt som det forsade. Nej tack. Vid det andra utsatta vadet på kartan, Tverrvadet, kom jag över efter tre kvarts rekognosering. Det var väldigt strömt, vattnet skummade vilt, men jag kom över tack vare de stenar som fanns på strategiska ställen.









Här blev jag bjuden på kaffe och macka av tre vänliga själar som jag träffade. De hade tagit bilen hit för att beundra den här fantastiska utsikten.








Jag sa att jag inte såg några Jotunheimen-toppar, men jag ljög... Jag tror bestämt att de lilla spetsiga berget längst till vänster av bergen i bakgrunden ligger i Jotunheimen.









Fjället på andra sidan sjön Helin.









Sanddalen där borta.









I vägens början satt det skyltar som talade om att vägen var avstängd. Jag förstod inte varför förrän jag kom längre ned...









Grindane.









Vangsmjösa.









Där borta nere vid sjön låg en campingplats, och då var min vandring över. Återstod gjorde en promenad i Vang, med en pizza på den lokala krogen, och ett antal Litago (liten god mjölkchokladdryck) på bensinmacken!









Tillbaka till Den höga nord