free hit counters
free hit counters


Rondane


...i oktober 2006

Jag slet mig loss från alla plikter, och satte mig på tåget till Norge. Jag fick uppleva senhösten i Rondane, och njuta de allra sista gula fjällbjörkarna för i år! Det är en speciell upplevelse att vandra under den tiden. Jag startade i Hjerkinn i sprakande höstfärger, och ändade upp i Ringebu fem dagar senare. Då hade bladen fallit av blåbärsris, kråkris, dvärgbjörk och fjällbjörk.


Jag lämnade tältet hemma och bodde i stugor under hela vandringen. Var det det som gjorde att turen kändes aningen... odramatisk? Liksom strapatslös? Området är ju egentligen väldigt fint och säreget, och jag ångrar absolut inte att jag åkte hit. Så vad gnäller jag över egentligen? Stigarna är rejält upptrampade och markeringarna är tydliga och området är lättvandrat. Allt det man annars önskar sig när man svär över dåliga stigar! Och vädret höll sig på mattan, och allt gick planenligt. Allt gick enligt planerna! Men det vill man väl? Johan, du är bortskämd, på fjället skall man vara jävligt tacksam om allt går någorlunda som planerat, särskilt som ensamvandrare. Var tacksam för det du fått istället! Underbara färger du aldrig kommer att glömma, och melankoliska dysterfjäll under tunga skyar.

Jag längtar redan till nästa höst.


Några minnen från turen:


* Etappen mellan Hjerkinn och Grimsdalshytta infriade och överträffade alla mina förhoppningar om att få se fina höstfärger! Jag har verkligen svårt att tänka mig att det kan finnas någon vackrare plats här i världen än de skandinaviska fjällen om hösten. (Och sommaren. Och vintern. Och våren. ;-)


* Vandringen mellan Rondvassbu och Eldåbu kvalar förmodligen in på min fem-i-topp-lista över fina dagsetapper. Kronan på verket var vildrenen som jag fick ögonkontakt med på ca 20 meters avstånd innan den vände och sprang iväg.


* Den trevliga personalen på Rondvassbu! De var i färd med att stänga stället efter en hektisk sommarsäsong, kanske var det därför de verkade så glada? ;-)


* På øvre Dørålseter fanns det verkligen ingenting att göra! Ingen att prata med, ösregn utanför stugdörren, ingenting att läsa (förutom stugans gästbok, som blev läst ett antal gånger den kvällen). Sådana kvällar är helt fantastiska! De enda bekymmer man har i världen, är om det finns tillräckligt med ved och vatten inhämtat, och om det möjligen kan vara dags att tända ett stearinljus till.


Klicka på bilderna för att förstora dem.





Efter ett par timmars sömn på tågstationen i Hjerkinn (tåget kom fram dit mitt i natten) var det dags att ge sig av. In i dimman ;-)








Campingen på Hageseter.
















Idyllisk liten fors, med idyllisk liten damm nedanför.








Jag var på väg upp mot fjället.
























Det var omöjligt att låta kameran vila! Färgerna var alldeles överväldigande.
























På väg upp mot Gautdalen följde man den här ravinen.








Färgerna bleknar ju högre upp man kommer.
















Dagens högsta punkt var passerad, och man kom ut på en stor platå.







Tjørnbekken rinner i den ravinliknande dalen något hundratal meter nedanför mig.








Pigghetta, 1510 möh.
























Tjørnbekken bildar ett vackert vattenfall innerst i dalen.








Man vill bara sluka alltihop! Jag fick kippa efter andan när jag kom fram till den här utsikten, satte mig ned alldeles förstummad och bara njöt av alltihop. Stigen som jag går på fortsätter rakt fram, och syns tydligt på andra sidan tverråi, som passerades på en bro.
























Här någonstans kapitulerade jag , och gav upp tanken att ens försöka lägga ned kameran i fickan. Det var ingen idé, jag kunde inte låta bli att ta bilder, och berusad och omtumlad av alla intryck snubblade jag fram ned mot Grimsdalen.








































Fin utsikt österut över Grimsdalen. De flesta björkarna hade tappat sina blad.








Grimsdalshytta rakt fram, där bara den skabbiga självbetjäningsdelen var öppen. Extra skabbigt var det kanske pga de snickare som byggde om huvudbyggnaden på dagarna, och som använde självbetjäningsdelen som lunch/frukostutrymme... Hantverkare och städning, ni vet.








Utsikt österut, mot alvdalsfjällen.








Posing inne på Grimsdalshyttas självbetjäningsdel. Dubbelduschen har en fantastisk trippeleffekt på mina turer; schampoo, duschcreme - och tvättmedel! För övrigt sov jag inget vidare den natten - två gånger var jag uppe och tittade för att jag var säker på att det var någon annan i stugan eller på dörren! Men där var aldrig någon. Jag tände ett par stearinljus till efter det. :D
















Får och getter(?) betar fortfarande på ängen.
















Utsikt österut mot en distinkt topp, som jag inte är säker på vilken det är. Möjligen Streitkampen, någon mil bort.
















Dimman slöt sig när jag skulle över Gravhøi.








Nedåt igen, och växter och enstaka träd dök upp ur dimman.
















Plötsligt uppenbarade sig Haverdalen! Stigen gick ned till dalens botten, och sedan upp igen på andra sidan.








Som om man lyft locket till en skattkista full med guld och rubiner!








Uppe i Dørålsglupen. Digerronden, rakt fram, är pudrad med snö.
















Nästan framme på Övre Dørålseter, där bara en liten självbetjänt del var öppen så här års.








Se en sådan vetgirighet! Inte ens hinner han ta av sig regnjackan innan han kastar sig över litteraturen! Men bilden ljuger; mannen på bilden bara låtsas läsa, och har nätt och jämt hunnit sätta sig ned på stolen innan kamerans självutlösning självutlöste.








































Norra sidan av Rondslottet (2178 möh).








Inzoomad.
















Bergedalstjørnin i dalens mitt.








Här delar sig stigen; stigen på bilden fortsätter ned till Rondvatnet, medan stigen som jag gick vek av åt höger uppåt branterna. Fyrahundra höjdmeter ganska brant uppåt väntade.








Utsikt nedåt mot Rondvatnet.
















Dagen efter. Jotunheimen där borta!








Tillbakablick mot de centrala delarna i Rondane.
























På bilparkeringen vid Mysuseter var det fullt av bilar som glänste i solskenet. Många hade tillbringat natten innan på Rondvassbu. Förarna, alltså. Inte bilarna.








Rondslottet, Vinjeronden och Storronden.
















Vildren! Tyvärr tog det vad som kändes som en evighet innan jag fick fram kameran.
















Här ser man in i Rustdalen, ungefär två mil bort.
















Ett mäktigt vattenfall, säkert 70-80 meter högt, även om det framgår dåligt av den här bilden :(








Utsikt mot tvillingbergen Svartfjellet och Dynjefjellet, en och en halv mil söderut.








På väg mot Eldåbu. Observera den vita, gnistrande 2000-meters-toppen till vänster!








Dagen efter. Nu har de sista löven fallit, och kängorna har gått sönder igen. Dags att åka hem.








Nedåt bar stigen mot Ringebu.
















Ödesmättat.
























Det blev en del skogsvandring den här dagen. I just det här området hade träden angripits av någonting svårdefinierbart klet, inte helt olikt det man kan finna om man går in och undersöker golvbrunnen i duschen. Man gick gärna en liten omväg runt de här träden.








Kyrkan i Venabygd.








Ringebu bjöd på ett par plusgrader, och en stängd väntsal. Och eftersom min buss skulle gå tjugo över tre på natten, fick jag njuta tillvaron i den här lilla paviljongen i en park i ett antal timmar. Johan, du börjar verkligen bli för gammal för sådana här övernattningar! Nästa gång säljer jag en njure och tar in på ett norskt hotell istället.









Tillbaka till Den höga nord