Hade planerat att ta en lite annorlunda tur, från Övre Årdal till Fagernes genom området som kallas Gausdal Vestfjell i DNT:s bok "Til fots i fjellet". Det visade sig sedan att stugornas öppettider satte käppar i hjulet för mina storstilade planer... Men hur kul är en resa om man vet vad som ska hända in i minsta detalj egentligen?

Några minnen från turen:

* Stigningen från gården Vetti i Utladalen och upp till skogen Vettismorki! Brant, brant!

* Vädret var lika fantastiskt som året innan!

* Turen över Friken mellan Ingjerdbu och Skogadalsböen i solsken och klarblå himmel! Hela bergsmassivet Hurrungane stod i stram givakt framför mina ögon. Helt sanslöst.

* Det röda ripriset som lyste ilsket rött! Speciellt i östra Jotunheimen, där hösten hade kommit betydligt längre än i de västra delarna. Hela bergssluttningar var färgade röda av ris av olika slag, vilket genast fick mig att slå fast att hösten är den vackraste årstiden på fjället! Punkt!

* När jag skulle byta film så fastnade inte den nya i kameran :-( Det hände redan andra dagen. Lite trist.

Klicka på bilderna nedan för att förstora dem.



Utsikt söderut över skogklädda åsar i trakten kring Fagernes.



Där nere ligger Fagernes!



Uppe i Vettismorki. De döda granarna är ett resultat av mänsklig åverkan. Utsläpp av något giftigt ämne i samband med utvinning av något annat. Kanske skulle läsa på innan jag skriver? ;-)



Vettisfossen! 275(!) meter fritt fall, vilket gör det till Norges högsta oreglerade vattenfall.



Början på Utladalen. Tror att stigen t o m var asfalterad i början. Det är många turister som vill se Vettisfossen, förmodar jag.



Utsikt från väg 53 mot Övre Årdal.



Utsikt från väg 53 mot Tronteigen.



Någon av Austabotntindane syns från Ingjerdbu. Mäktigt!



Den lilla hyttesamlingen i Vettismorki. Jag tror att Ingjerdbu är den ljusa i mitten, som det ryker ur skorstenen på.



En bild uppåt Morka-Koldedalen, med Hjelledalstind till höger.

Tillbaka till Den höga nord