Jag tog tåget upp till Enafors, och sedan buss vidare till Vålådalens turiststation. Då började regnet och dimman. Gympadojjerna var dyngsura på kvällarna, och bara marginellt torrare på morgnarna när jag skulle ta på mig dem igen.

Några minnen från turen:

* Alla myggen och knotten som höll på att driva mig till vansinne. Köpte en svindyr, svinful mygghatt i en affär vid Vålådalen, som jag tyvärr fortfarande bär med mig på mina turer.

* Det spetsiga och majestätiska Anåfjället, som var i blickfånget i ett par dagar.

Klicka på bilderna för att förstora dem.



Vy uppåt Ottfjället i Vålådalen.










Det är en och en halv mil till Helagsfjället i väster. Ungefär.





















Ottfjället där borta, där jag var på toppen i total dimma dagen innan.





















På väg mot Vålåstugan. Det var lerigt emellanåt.





















Från Vålådalen mot norr. Stendalsstugorna ligger någonstans i mitten av bilden.










Vy mot det relativt vilda bergsmassiv som innefattar Lunndörrsfjällen.










Uppe på Dunsjöfjällets västra topp, med utsikt söderut över Flatruet.










I trakten kring Vålåstugan.










I Vålådalen.










Också i Vålådalen.










Utsikt norrut över Vålådalen.










I närheten av Vålåstugan.










Helags från Dunsjöfjället. Den karakteristiska Predikstolen sticker ut till vänster i massivet.





















Helags! Kesusjön glimmar i förgrunden.

Tillbaka till Den höga nord