Härjedalen -94 | Jämtland -96 | Jotunheimen -99 | Jotunheimen -00 | Trollheimen -01 | Tafjordfjella -03 | Skarvheimen -04 | Trollheimen -05 | Romsdalsfjella & Reinheimen -06 | Rondane -06 | Huldreheimen -07 | Breheimen -08 | Sunndalsfjella -08 | Stavanger-Haukeli (cykel) -09 | Dovrefjell -09 | Haukeli-Fagernes (cykel) -10 | Travemunde-Bodensee (cykel) -11 | Bodensee-Genua (cykel) -12 | Breheimen -12 | Lissabon-Alicante (cykel) -14 | Breheimen & Stølsheimen -14 | Fjordruta -15 | Frankrike & Pyrenéerna (cykel) -16 | Skarvheimen -16 | Italien (cykel) -17 | Junkerdal & Saltfjellet -17 | Narvikfjella -18 | Abisko-Vakkotavare (Kungsleden) -18 | Møre og Romsdal -19 | Saltfjellet -21 | Tafjordfjella -21 | Jotunheimen -22 | Nederländerna, Belgien & Frankrike -22 (cykel) | Alvdal Vestfjell -23 | Langsua -23



Breheimen

...i början av augusti 2008

En tur i blandad terräng och med blandat väder. Men summa summarum en väldigt lyckad tur! Började i Bismo och gick till Gaupne nere vid Sognefjorden. Alla glaciärer sätter verkligen guldkant på tillvaron där uppe i fjällen. Och alla forsar! Folk brukar säga att de söker den lugnande tystnaden i fjällen - då skall de inte åka till Breheimen. Vatten porlade, droppade, rann och forsade överallt. Ett konstant brusande inramade turen.

Men okej - det är ju en viss skillnad ändå i avkopplingshänseende mellan att höra älvens brus och att höra glassbilen tuta där hemma! :)


Klicka på bilderna för att förstora dem.



Regnvåta gator i Bismo i Skjåk - byn där det skall regna mindre än i Saharaöknen enligt källor...










Kanske min allra omysigaste tältplats någonsin.





















Turens första får!










Turens första kor!





















Uppåt i Lundadalen, grymt vacker dal!






















































En strand som jag somnade en stund på.





























Vy från Trulsbus veranda.





















Holåbreen.





















Jotunheimen i horisonten.










Mera Jotunheimen.










Skärgårdskänsla i det här området. Nu skulle man haft en engångsgrill och ett sexpack.





















Sovsalen på Nørdstedalsseter. Den var helt tom förutom jag.










Nørdstedalsseter. Trevliga gäster och trevlig personal!






















































Kändes som om Harbardsbreen höll på att ramla över mig. Mäktig syn!





















Ett litet delta hade bildats där älven rann ut i sjön.










Storslagen utsikt rakt in i dalen väster om Arentzbu.










Sångtema på!
"The River"; writer & artist: Bruce Springsteen










"Islands in the stream"; artist: Kenny Rogers & Dolly Parton; writer: Bee Gees










"Streams of whiskey"; writer & artist: The Pogues
Sångtema av!










Lite svårmod, lite plutmun, lite naket.










Arentzbu. Stugan är byggd med medel från Fredrik Christian Arentz stiftelse (ja, jag har läst på!). Denne Fredrik försvann för övrigt spårlöst under en tur i Jotunheimen år 1914.





















Det kändes nästan som att hela dalsidan var ett enda stort vattenfall. Stora forsar, små bäckar
- det var vatten överallt!










En gård, klättrande på sluttningen av Mørkridsdalen.










Vattenfall är vackra, men nu har jag nog sett så att det räcker för hela året tror jag.





















Handen upp, alla som tror att jag slutligen gick och tappade en av de tveksamt ditsatta jympadojorna. (Var det en ledande fråga?;)










Tur att det finns någon som håller den svenska fanan högt även i Norge! Angående mobilen i gräset så hade jag just gjort ännu ett naivt fösök att ringa. Men det var ju kört som vanligt; hade ingen signal på sju dagar.










Stilstudien fortsätter, denna gång med objektet drömskt blickande mot horisonten. Fan, arg-rynkan är framme! Jag var inte alls arg... Måste sluta med den, annars kan man fastna så! ;)










Mina Lundhagskängor, som fortfarande efter ett års användande ger mig grymma skavsår om jag råkar missa att tejpa foten på kritiska ställen. Ska det verkligen vara så? Någon på Lundhags borde få sparken, tycker jag.
































Hus längst bort.










Gården Åsete.





















DNTs självbetjänta hytta Fast. Fast är en gammal säter som DNT (den norska turistföreningen) har fixat till. Inne i stugan fanns ett gammalt gulnat svartvitt fotografi som visar sätern när den var i drift, och med de som jobbade och bodde där prydligt uppradade utanför stugan.










Inne i stugan.
































Jag sov själv i stugan. När natten kom blev jag upptagen med tankar på digerdöden(!), som jag olyckligtvis hade råkat läsa om innan jag åkte hemifrån. Jävligt dålig tajming! Så här var det i alla fall: När pesten kom till norge år 1349 dräpte den två tredjedelar av befolkningen! Många som bodde kring Sognefjorden tog sin tillflykt till sätrarna och gårdarna längre in i fjällvärlden, med hopp om att kunna undkomma pesten. Men när boskap började vandra ned mot fjorden och ingen verkade söka efter den, sände man upp folk från samhällena för att undersöka saken. I gård efter gård, säter efter säter, fann man bara döda människor.

Brrr. Naturligtvis låg jag och funderade på om även den här gården drabbats. Jag ville inte blåsa ut ljusen! Låg istället och lyssnade på den sprakande radio som fanns i stugan (kanalen Radio Sverige på mellanvåg, har jag för mig), ända tills det blev så pass ljust ute att jag vågade släcka! Klockan var väl framåt fyra på natten... :)










Här är den andra DNT-hyttan vid Fast, som också kan användas för övernattning.










DNT har byggt en stuga av det som bara var en ruin - så jäkla snyggt byggt!





















Schysst utsikt österut bort mot Sognefjellet och Jotunheimen.











































Uppe på krönet på väg mot Vigdalsstøl.










Mossa kan vara vackert!
































Utsikt ned mot Luster-hållet.










Den granskog som planterades av Hans Vigdal för en hundra år sedan syns tydligt när man närmar sig hans hem Vigdalsstøl. Hans hem gjordes sedan om till turisthytta av DNT.





















Jag var ensam även här. Vigdalsstøl var förvisso ett vackert ställe, men invändigt kändes det som om man befann sig i ett museum. Möbler och andra ägodelar var kvar i stugan efter den excentriska f d ägaren. Det fanns ett par uppsatser att läsa i huset om denna Hans Vigdal. Han hade byggt huset själv, och tillbringade alla sina dagar här; jul, nyår, vardag som helg. Hans Vigdals ande genomsyrade rummet på ett mycket påtagligt sätt, inte desto mindre av att ett stort fotografi av honom satt upphängt mitt på väggen. Nja, kände jag, sova här ensam... Inte för att jag är spökrädd, alltså, men... (yea right!). I tillägg så var maten nästan slut i förrådet, det drog från dörren, golvet lutade, det var mörkt och trångt... That does it, tänkte jag, tog på mig säcken och vandrade vidare.





















Fin utsikt ned mot Jostedalen.










För att inte tala om utsikten mot Dalsdalen!










I mitten av bilden ser man den nybyggda stugan på Fivla. Vilket läge!










Tillbakablick mot Vigdalsstøl.










Nya stugan på Fivla. Det var bara jag där.










Om jag hade haft en roman att skriva klart, skulle jag hyra in mig här ett par veckor. Så oerhört vackert och fridfullt.










Inuti. Hundra spänn natten, fatta det?










Vilket jävla uppköp jämfört med Vigdalsstøl! :)










Utsikten från fönstret. Fantastiskt!





















Hittade en gitarr. :)
"Okej allihopa - MÅR NI BRAAAAAA!!!
-Alice, -Alice, -who the fuck is Alice!"
Många som har hört mig spela hävdar att just fjällvärlden, miltals från närmsta by, är precis rätt scen för mig.
































Så söta!
































Snart kunde jag skymta fjorden.





















Engjadalen.










Fin utsikt över Gaupne vid Sognefjorden. En intensiv tur med många intryck i fantastiska fjäll var på väg att ta slut. Men jag kommer tillbaka!



Tillbaka till Den höga nord