free hit counters
web analytics


Östersjön till Bodensee


En resa genom Tyskland i juni 2011


Viking Line-buss, cykel, Krösatåg, Öresundståg och färja hade, på ett fruktansvärt omständigt sätt, tagit mig hit - till en öde gata i Travemünde. Det var natt, och jag blev stående en lång stund, nästan som i andakt, och insöp tystnaden och dofterna. Staden tycktes svämma över av vackra blommor, omsorgsfullt planterade i rabatter och blomlådor. Jo, nu var jag verkligen på väg! Jag skulle dra söderut, och jag hade tre veckor till mitt förfogande. Hur långt skulle jag hinna? Tänk om jag når Medelhavet? Tanken svindlade en aning, och jag kände äventyret rycka och dra i mig. Vilken ynnest att bara få kasta sig ut i världen, att få resa mot okända mål! Jag lät mig hänföras av äventyrslusten som genomströmmade min kropp - den, som man ibland undrar om man fortfarande har förmågan att känna.

Tyskland är för de flesta ett land som man passerar. Man är på väg någon annanstans, och prisar gud för autobahn så att man slipper spendera mer tid där än nödvändigt. Ett mera otrendigt resmål är nog svårt att hitta - berätta på din lokala kaffebar att du spenderat dina surt förvärvade semesterdagar i Tyskland, och du blir avfärdad med ett medlidsamt leende... Tyskland är inte Nya Zeeland, Brasilien eller Japan. En dagstur till Rökstenen genererar troligen flera nyfikna frågor från din omgivning :) Jo, även jag har haft min beskärda del av fördomar... Men så skönt när man ändrar uppfattning om något till det positiva! Jag blev smått förälskad i landet och människorna jag mötte. Det blev en upplevelserik resa, 110 mil ifrån Travemünde i norr till Lindau i söder (ungefärlig karta finns här). Tyskland är relativt cykelvänligt, och faktiskt ganska vackert på sina håll. Och för en äventyrare av mera återhållsamma mått så är det dessutom ganska bekvämt att det aldrig är långt till vare sig campingplatser, hotell, affärer eller restauranger.

Välkommen till den här sajten. Häll nu upp en stor kopp te, luta dig tillbaka i fåtöljen, och följ med på en resa genom Tyskland - landet med de stora bokskogarna, de böljande vetefälten, den intressanta krigshistorien, de välhållna trädgårdarna, de prydliga korsvirkeshusen, det billiga ölet, de talrika slotten,
och det vackra språket.


Klicka på bilderna för att förstora dem.





Ehec. Ordet på allas läppar sommaren 2011. Det var ifrån Lübeck som den fruktade ehec-bakterien sades härstamma. Den ville man inte få! Jag var extremt försiktig. Jag beställde misstänksamt in fisk på en restaurang i stan, efter att noga ha försäkrat mig om att det inte skulle vara några grönsaker till. Jag kände mig oerhört nöjd med mitt agerande när jag efteråt rullade ut ur staden. Jag hade överlistat ehec! Efter några timmars självbelåtet cyklande insåg jag plötsligt att det varit gräslök i dressingen och fick panik! :D








Om man tänker bort de fula sentida byggnationerna i bilden så har Lübeck en aura av pampighet. Vilken underbar skyline!
















Den lilla staden Mölln badar i eftermiddagssol.







På väg mot Launeburg. Det är mycket bokskog i norra Tyskland.








Launeburg.








Floden Elbe.







Jag fick ingen vidare start på resan... Lagret i bakhjulet gick av första dagen! Jag tänkte då lämna in cykeln på lagning, men fick istället nästa överraskning - det visade sig att i Tyskland har de någon slags helg i mitten av juni, och alla små butiker har stängt i tre dagar! Som t ex cykelverkstäder... Som tur var hittade jag ett telefonnummer till herr Sandmann, som var så himla snäll så han körde ut till sin butik och akut-reparerade min cykel! :)







Med nytt bakhjul och vid gott mod kunde jag lämna Launeburg :)







Detta är sista bilden på min gamla trotjänare, mitt Vaude Taurus 2. Tältet blev senare stulet i Lindau. Jag hade för (o)vana att låta tältet vara kvar på pakethållaren om dagarna om jag gick in på ett café eller så. En liten chansning, javisst, men jag orkade verkligen inte släpa runt på mina saker hela tiden... Win some, lose some, tänkte jag. Man får väl säga att jag ändå hade tur i oturen att det hände sista kvällen.
























Varje tysk by med självaktning har en jaktförening. Föreningens huvudsakliga uppgift verkar dock inte vara att jaga, utan att anordna byfester, vilket de hade gjort den här kvällen. Det kändes som om hela byn var på fötterna. Åtminstone till en början ;) Byn heter Eschede, och om namnet låter bekant så är det förmodligen på grund av den stora tågolyckan som inträffade här år 1998. Den var förstasidestoff över hela världen, och satte Eschede på kartan för förmodligen första och sista gången. På sätt och vis definierade den byn och dess invånare därefter - alla som bor där kan än idag redogöra exakt för var de befann sig och vad de sysslade med när den stora olyckan inträffade. Dessutom vidhåller alla du pratar med att de också hörde smällen.
Detta kort togs när barägaren hade låst sin bar, och skjutsades hem på vinglande moped av en av gästerna. Jag hade haft en helkväll och tog skrattande den här bilden. Just som moppen försvunnit ur synhåll kom jag på att jag glömt min vindjacka inne i baren, och kunde hålla mig för skratt plötsligt. Baren var mycket riktigt ordentligt låst, och jag kunde bara stå i fönstret och beundra min jacka som hängde över en stolsrygg där inne, snyggare än nånsin.






Många vindkraftverk på fälten. För något år sedan så beslutades att all kärnkraft skall vara borta år 2021, så jag antar att det krävs några stycken då.







Byns entreprenörer uppradade på en skylt. Jag kan se de här byfesterna framför mig! :) Herr Rummler och Herr Pinkepank inbegripna i hetsiga samtal. Och Herr Deszpot! :D






































Dessa ändlösa alléer. Och alldeles för ofta efter vägarna sitter det ett kors eller en plakett, till minne av någon som omkommit på platsen. Jag stannade ibland och läste de anhörigas hjärtskärande ord, och det kändes så oerhört sorgligt. Och jag undrade för mig själv hur många liv som skulle kunna räddas, om tyskarna bara kunde låta bli att plantera alla dessa träd utefter vägarna.







Tyskland har ett ganska stort vägnät med cykelvägar. Överallt så ser man cykelskyltar som visar riktning och avstånd till nästa by. Jag använde mig av dessa ibland, men insåg snart att de är ganska omständiga... De går nämligen gärna litegrann i kringelkrokar, och in i varenda liten by, och där får man krångla för att hitta ut igen. Och vill man hålla ett visst tempo, och slippa bromsa och accelerera hela tiden så är det faktiskt mycket bättre att bara göra som vanligt - att cykla på vanliga asfalterade småvägar. Det var sällan så mycket trafik att det kändes obehagligt. Dessutom så var underlaget vanligtvis bättre på vägarna än på cykelbanorna.















Göttingen.







Ju längre söderut man kommer i Tyskland, desto fler blir majsodlingarna.







Den gamla gränsen mellan öst och väst gjorde sig påmind då och då. Här i Friedland.































I närheten av Kassel. Väldigt kulligt landskap här.




























Jag passerade vad det kändes som hundratals små byar och städer under turen, så tyvärr minns jag inte vad just den här lilla staden heter... Annars hade jag gärna rekommenderat ett besök. Å andra sidan ser många städer i norra och mellersta Tyskland såhär idylliska ut, så take a pick. Här tillbringade jag en skön eftermiddag i solen :)






I södra Tyskland är väldigt många troende katoliker, och de verkar tycka om att visa det på alla upptänkliga sätt. Bland annat så målar de gärna en stor blaffa mitt på kåken, med något bibliskt motiv. Och ja, okej, det är ju deras hus.
















Jag passerade en traktorutställning nånstans på vägen, och tog förstrött ett kort. Först när jag kommer hem och tittar på bilderna igen så upptäcker jag mannen. Han verkar minst sagt skeptisk till min person. Vem var jag? Vad gjorde jag där? Varför tar jag kort på en fucking traktorutställning? Det är ju i och för sig berättigade frågor.















Här kunde man tydligen få stå, till allmän spott och spe, om man inte skött sig! Jag skyndade förbi ;)








Det odlas mycket vin i södra Tyskland, som till exempel här, på sluttningarna utefter vägen till Würtzburg. Det var mycket trafik här, och långtradare efter långtradare dundrade förbi mig. Möjligtvis har det här vinet ett lätt inslag av bly.







En fantastiskt välbevarad "altstadt" i den lilla staden Karlstadt.
















Würtzburg är en stad med många enormt pampiga, vackra byggnader. Här lyser slottet upp i fjärran.
























Typiska sydtyska ortnamn. Efter att man hade passerat en femtio stycken började man få lite svårt att hålla ordning på dem...







En av portarna till staden Rothenburg ob der Tauber. En grymt vacker stad med tusen år gamla byggnader.







Och tusentals turister.






















I staden Aalen fick jag punktering, och jag hade ingen reservslang... Och det var helg och stängt. :( Fick ta några dagars sightseeing i stan, med thermalbad och pubrunda på programmet. Vandrade dessutom rakt in i en katolsk ceremoni vid ett tillfälle, och tog ett kort. Kanske bröt jag mot någon ceremoniell regel? Uppenbart är i alla fall att kvinnan hatar mig.







Aalen.







Vattenrännan i gatan kommer från stålkonstruktionen i bakgrunden och är en del av ett vackert konstverk, som är mycket uppskattat i staden. Åtminstone under dygnets ljusa timmar. På kvällen blev det dock näst intill becksvart på den här gatan, och mer än en berusad Aalen-bo lär ha brutit benen här efter en kväll på stan.























De här märkliga stängerna var väldigt populära. Tyskarna är ju kända för sin effektivitet - kanske har de helt enkelt rationaliserat sitt högtidsfirande? Att ha en kombinerad midsommarstång/julgran/whatever som är allt-i-ett är ju väldigt praktiskt.







Minnesmonument över alla de tusen och åter tusen unga män som dog i krigen finns överallt.















I södra Tyskland är kyrkornas spetsiga torn förvandlade till lökkupoler. Jag tyckte nog att byarna generellt blev mindre iögonfallande vackra, ju längre söderut jag kom. Nu är inte den här bilden särskilt representativ, men annars kan faktiskt en by i Bayern vara till förvillelse lik en by på landet hemma i Östergötland. Och det menar jag då inte som någon komplimang. De nordtyska byarna däremot, måste höra till de mest bildsköna urbana miljöerna i hela världen. Men smaken är ju olika förstås.
















Inloppet till hamnen i Lindau. Jag hade nått fram till Bodensjön, som utgör gränsen till Österrike och Schweiz. På andra sidan sjön tornar Alperna upp sig. Nej, jag nådde inte Medelhavet den här gången, men jag var inte särskilt ledsen för det. Det kändes i kroppen att jag var klar, och jag längtade hem.







Sista bilden på min gamla hoj, som varit med mig så många mil. Jag sålde den till en cykelaffär i Lindau för en spottstyver. Jag har väl aldrig varit en särskilt skicklig förhandlare, och när jag glatt råkar nämna för affärsinnehavaren att jag måste med ett flyg hem senare på dagen, så dumpade jag nog priset rätt rejält... Borde ha anmält den stulen när jag kom hem, för stöld var vad det var egentligen! ;) Synd att jag inte tog med den på planet hem bara, det är inte så krångligt har jag lärt mig efteråt. Det är visserligen lite meck med att skaffa en cykelkartong och att packa ner den, men är det en cykel man tycker om så är det ju värt det. Å andra sidan, hade jag gjort det så hade jag ju aldrig fått träffa min nya ögonsten, som jag köpte när jag kom hem - en smäcker silvrig 80-tals Crescent, med bockstyre, krom, räserdäck och skön retrolook :) Som går som ett spjut ;)























Så här minns jag juni 2011! Även om jag, om jag tänker efter, vet att det faktiskt kom en regnskur så gott som varenda dag. Men det är förträngt, och lever gör istället minnena från en underbar, solig cykelsemester, och drömmarna om nya mil och äventyr. :)









Tillbaka till Den höga nord