|
Ett ödetorp i Kolmården Gamla boplatser i skogen får mig alltid att stanna upp och fundera. Ibland är det enda som återstår av det en gång så stolta huset en liten stenhög. Men om man ser sig omkring så kan man kanske upptäcka andra spår. Gamla omkullfallna äppelträd vittnar om att det faktiskt har levt människor där en gång i tiden. En rostig gammal plåthink kan ligga i närheten. Då infinner sig ofta en sorts vördnad inför platsen, och tanken går till de forna tiders nybyggare som slagit sig ned på just den platsen. Jag blir nyfiken! Nu hörs endast fåglarnas sång, men en gång i tiden var det liv och rörelse på platsen. En familj, hur många barn? Fyra, kanske fem? Barnskratt, barngråt. Nu härskar friden över platsen. Bilderna på den här sidan föreställer ett torp som fortfarande står upprätt. Men hur länge till?
Jag tror att min far en gång nämnde att det var en man, en lärare från Stockholm, som var den siste privata ägaren av detta torp. Är det måhända hans stövlar som står kvar på verandan? När var han här den sista gången? Taket har blivit omlagt i modern tid, det kan man se. Hade han stora planer för sin kära sommarstuga, tro? Detta är ett tidsdokument om man så vill. Bilderna togs en vårdag år 2004, och dörren till vedboden såg ut att nyligen ha ramlat av. Eller blivit borttagen av någon. Allt där inne såg märkligt orört ut. Tidningarna är daterade söndagen den 30 juni 1968. Vad hände här den dagen?
|
|
